Kulturkrock

Shanghai 2016 - 2018

Ibland händer det verkligen helt sjuka saker på jobbet i en helt annan kultur. Just det, en grej härom veckan föresten, Dalai Lama är terrorist! Jag bah ”eh naä.. det tror jag väl inte..” men jo, det tror mina kollegor. Eller trodde, tills vi redde ut att det inte alltid behöver va så som det står i kinesiska tidningar med tanke på att de alla ägs och styrs av staten. Hursom, det var inte det jag skulle rapportera om utan den fat shaming jag blev utsatt för idag. 

Jag kan ju börja med att berätta att jag tisdagen till ära struttade till jobbet i mina nya silverboots, svarta höga jeans och en något präktig (men moderiktig) blus med stora svajiga ärmar. Kände mej rätt fräck. Väl på kontoret blev det såklart lite uppståndelse kring dojjorna då det sällan bärs high heels och definitivt inte i högblank silver.

Till en början hölls diskussionen på engelska men efter ett tag bytte mina kollegor till kinesiska och jag frågade lite skämtsamt om det var nu de sa till varann hur fula de egentligen tycker mina skor är, men nejdå. 

Arbetsdagen drog igång och efter en stund frågade min ena kollega om jag kanske ville veta vad de pratat och jag hann knappt svara innan hon sa ”we said you look like you gained some weight” och log. Jag bara kollade på henne och visste inte riktigt vad jag skulle svara, varpå hon fyllde på ”Eh, I mean maybe you have eaten very much candy lately. And chocolate”, fortfarande med det där leendet. Jag tappade verkligen helt fattningen och bara vände mej mot min dataskärm igen. Vad skulle jag säga? Tack? 

Såklart märkte hon att jag blev stött och ville börja be om ursäkt men där och då pallade jag inte riktigt med henne mer, så tur att dagen var full av möten så jag fick lite tid att andas. Jag förstår ju om det inte alls är konstigt i kinesisk kultur att slänga ur sej att nån gått upp i vikt, men i Sverige har man ju verkligen satt sin sista potatis om en gör nåt sånt, iallafall om det inte är familj eller väldigt nära vän. Och om personen ifråga drastiskt lagt på sej cirkus 10 kilo under en tvåveckorsperiod. Så är inte riktigt fallet. 

Hursom, jag ville ju såklart reda ut saken så jag förklarade för henne enskilt (väldigt viktigt att ta sådana här saker separat och inte framför folk så nån eventuellt tappar ansiktet, varför nu jag ska va så respektfull) senare under eftermiddagen att det absolut inte är ok att säga så, och det är definitivt inte professionellt på en arbetsplats heller för den delen. Hon menade då på att det inte alls var nåt dåligt, och jag tror att hon försökte slingra sej lite med att det var nåt babyfat som jag inte förstår vad det är, men tydligen väldigt inne i Kina och Korea, nåt med runt ansikte, aja. Sen berättade hon att hennes kille skrattar åt och retar henne varje dag för hon är så spinkig, men att det tydligen inte är så konstigt eller fel. Sorry to say men om Tim hade skrattat åt min kropp eller utseende varje dag så hade jag nog lämnat honom för länge sen, eller inte ens blivit ihop!? 

Det känns iallafall skönt att vi redde ut det hela, och hon höll med om att det inte är schyst att prata kinesiska om andra människor som inte förstår. Bra att vi är överens om den saken. 

Slut på drama.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s