Dhaka

bangladesh, Resor, Shanghai 2016 - 2018

Jag kom just på att jag helt glömt att dokumentera min resa till Dhaka i bloggis. Jag var där i oktober. Tyvärr tog jag inte med min riktiga kamera, och dagarna tillbringades för det mesta på kontoret så det hade redan hunnit bli mörkt när vi lämnade. Men några bilder blev det med mobilkameran!

Det kan ju tyckas att Bangladesh ligger ganska nära Kina enligt kartan, och att flygturen således borde vara ganska kort. Men inga direktflyg fanns att hitta så att mellanlanda i min gamla (provisoriska) hemstad Guangzhou var det smidigaste och snabbaste sättet. Jag reste med Lyn och Claire, två kinesiska kollegor.

Första dagen var nog egentligen den mest händelserika. Vi åkte en bit utanför Dhaka för att kolla på en fabrik. Trafiken är helt insane så det tog två timmar men det var nog egentligen inte särskilt långt. Grejen men Dhaka, som jag snabbt blev varse om, är att det typ inte går att gå. Nånstans. På dagarna är det så sjukt mycket bilar/bussar/tuktuks överallt och det finns inga trottoarer. På kvällarna när det är mörkt ska man som uppenbar västerlänning inte röra sej ute på gatorna. Kort sagt, vi blev tilldelade en egen chaffis så fort vi kom, och han körde oss på riktigt den korta sträckan som tagit oss kanske 10 minuter att gå mellan hotellet och kontoret fram och tillbaka varje dag och var tillgänglig för oss alla kvällar.

Hursom, vi åkte till en av de fabrikerna där H&M är en av de största kunderna. H&M har ju inga egna fabriker så jag har fått se både det ena och det andra klädmärket när jag besökt fabriker tidigare också. En har ”tur” om det är något från det vi orderlagt som är i produktion just där och då.


Eftersom jag jobbar med stickat/jersey så kikade vi mest på det, och på bilden ovan testkör jag en stickningsmaskin. Nuförtiden finns det ju också digitala sådana som liksom sköts automatiskt, men vissa fabriker har kvar det här gamla också. Man kör fram och tillbaka med ett handtag och vips så stickas det ut mönsterdelar.


När det gäller stickade plagg så kan minsta lilla missade maska vara förödande, så därför kollas plagget på ljuspinnar mellan varje steg. Då upptäcks hål och misstag så det finns chans att repa upp och göra om innan hela plagget är klart.



Sen kom det jag tyckte var mest spännande, tryck. Jag har varit i väldigt många fabriker redan innan jag började på det här jobbet, både skor, accessoarer, bikinis, väskor, byxor, jackor, sportkläder.. ja, en hel massa helt enkelt. Men själva tryckprocessen på jersey har jag aldrig sett så det var väldigt spännande! På bilderna ovan är det som kallas placement print och det kan va allt från fotoprint till glitter print och lite tjockare rubber print med laser cuts. På den här fabriken gjordes det både i maskin och för hand, då nästan som screentryck som vi gjorde i skolan.



Sen kom vi till delen som gjorde helmönstrade tyger. Då var det enfärgade tyget upprullat på en stor bal och sen åkte det genom olika stationer så om det var t ex en blomma på så tröcks först de gröna bladen, sen de rosa bladen, sen det gula i mitten och så vidare.

​​Efter fabriksbesöket följde några dagar på kontoret. Väldigt kul att träffa de jag mailar och pratar i telefon men nästintill varje dag! Ett personligt möte ger verkligen så mycket mer.


Jag slogs också av hur olika bengaler är mot kineser, eller hur olika kulturen är. På kontoret i Shanghai sitter alla vid sin dator och jobbar (eller sover) och ingen är speciellt mycket för att konversera. I Dhaka hann jag knappt sätta in foten innan folk ville hälsa och tjittjatta, även de jag aldrig träffat. Sen ville de dricka kaffe och röka och ta långluncher och röka igen innan vi kunde sätta igång med det vi skulle göra, men det är ju en annan femma.


Eftersom jag har flera kompisar som bott i Dhaka bad jag såklart om lite tips innan jag åkte. Ett av de tipsen var den här porslinsmannen som där jag köpte en hel frukostservis från Rörstrand för typ inga pengar alls. Tyvärr var mina kollegor inte så intresserade av shopping utan ville hellre hänga på hotellet, så jag tog med chaffisen (eller han tog med mej?) på en riktig turné där vi även betade av antikmarknaden vid Gulshan och alltiallo-butiken Aarong. Sen var det guld värt att jag fick fatt på kontakten till ett företag som säljer plädar tillverkade av gamla saris (traditionell sarong) av fattiga kvinnor på landsbygden. De kom till hotellet och levererade en hel säck så fick jag välja. Jag köpte fem stycken jättefina.  (Tips: motif ltd)

Kort och gott, askul att ha varit i Dhaka. Inget resmål man drar till på semestern kanske. Även om jag har vänner som bott där i både ett och två och tre år så är jag skeptisk om det är något för mej. Det faller på det där att inte kunna röra sig fritt på stan.

Dock var det väldigt härligt när min gamla kollega Tuhin skulle ta med mej ut på middag en kväll, jag sa till honom innan vi lämnade kontoret att jag så gärna ville gå lite och han sa ”ok, it is fine when with me, I take care”. Så då gick vi runt kvareret och testade även på att åka cykeltaxi (risha?). Guld värt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s